Annons
Annons

Kan du bevara en hemlighet?

Annons
Det är så mysigt att bläddra igenom mina gamla dagböcker. Det här är mina äldsta böcker. De är fulla med historier om elaka lärare, grodyngel och intressanta pojkar.En del dagböcker har fina lås och luktar gott och andra har jag fått fylla ut med extra blad för att få plats med alla tankar.Men alla böcker är inte fulla av ord. Men det är hemligt.
DELA (0)
PINNA (0)


hejreginaPROFILBILDspalt

Jag är 26 år och har smilgropar. Mitt andranamn är Regina och mitt första är Agnes. Jag gillar att förgylla min vardag och att vara så engagerad i något att jag glömmer av allt annat. Jag brukar illustrera, fota, göra och göra om saker. Och tycker om i stort sett allt som är fint och fina ord. Jag gråter till alla filmer och hemma har jag väldigt städat eller inte alls. Jag skulle vilja ha outtömlig energi och vara bättre på att skriva brev. Blir jag inte väckt sover jag hela dagen. Jag tänker oftast på tio saker samtidigt och byter ämne tvärt i samtal. Jag tycker om mjuka djur som kaniner och katter, men inte deras hår. Jag skriver gärna små lappar och meddelanden och däremellan äter jag pasta. Jag vill ha ljust omkring mig men tänder nästan aldrig ljus. Mina saker förvarar jag i lådor, gärna mindre lådor i större lådor. Undrar du något får du gärna fråga. Välkommen in.



Annons

  • OJ, så många dagböcker du har! Mina tidigare böcker, från då jag var under 15 år, har jag slängt för att jag var rädd att någon skulle läsa dem(ångrar mig stark idag…) Så himla kul att kunna läsa igenom sådär mååånga!!

    En fråga: Hur/var har du förvarat de för att andra inte ska komma åt dem? Eller är de inte ”hemliga”? Får din kille läsa, eller hur gör du?

  • Åh, ja det är ju sånt man kan ångra nu, men som känns så självklart då. Min mamma kom på min mormor att elda upp alla sina dagböcker när hon var sådär 75 år, också synd!

    Jag förvarar dem längst in i min gadrob, bland massa annat så det är ganska lugnt. Tror inte någon i min familj skulle kunna med att läsa i dom, jag skulle bli så arg 🙂 Och nej, Mattias får inte läsa. Men ibland har jag haft lite högläsning ur böcker från när jag var typ 12, när jag själv läser igenom och hittar något roligt. Det är väldigt mysigt. Man kommer ihåg situationer så väl när man får det berättat av sig själv från då.

  • Jag skrev också dagbok varje dag fram tills jag var 17, men när jag blev tillsammans med min pojkvän slängde jag varenda en, det är det jag ångrar mest av allt i livet! På riktigt alltså.

  • Erika: Åh fy vad synd! Men som sagt, verkade säkert som ett klokt beslut då.. 🙂 Jag började skriva mindre när jag träffade Mattias, man pratade liksom om dagen på kvällen hur man hade haft det och så, det blev nästan för mycket upprepning att skriva det igen.. Lite synd

Annons

MER FRÅN ELLE DECORATION:

Laddar